2002  2003  2004  2005  2006  Senaste

En tur till landet

Charlie och Mingus på stranden I veckan har vi varit på landet. Det har varit härligt att se hundarna springa obehindrat när de slipper salt under tassarna, men roligast var det att se Mingus springa i snön och vifta glatt på svansen. Då känns det konstigt att somliga veterinärer för några månader sedan påstod att han bara hade någon vecka kvar att leva. Och även jag trodde att vi gjorde sista resan när vi en natt åkte in akut.

Det är märkligt vad veterinärer kan vara okänsliga och okunniga. Det är tur att vi har fått kontakt med Anna Tidholm, som är expert på hjärtan. Hon berättade att hennes erfarenhet är att man aldrig kan säga någon tid. Hennes erfarenhet är att många hundar lever bra mycket längre än vad man tror skall vara möjligt. Och ingen som såg Mingus springa på landet skulle säga något annat!


Kramsnö och dramatik

Charlie i snöförpackning Snön har fallit decimeterdjup, vilket gör att vovvarna mer eller mindre får plöja sig fram på promenaderna på landet. När temperaturen håller sig kring nollan blir snön dessutom lagom kramgo och sätter sig kring ben och mage tills Charlie knappt kan ta ett steg. För att kunna röra benen måste han vinkla ut dem så mycket att det ser ut som om han paddlar. Jag fick plocka bort snöbollar stora som knytnävar på baksidan av frambenen och i armhålorna. Promenaderna blev därför inte så långa – men desto jobbigare!

Istället tillbringade vi mer tid inne framför brasan och kunde titta på alla djur som passerade utanför fönstret. Förutom alla småfåglar som provianterade på fröbollarna kom räven förbi och strax därpå fasanen. Ekorren tillbringade många timmar vid de utlagda fröna och med jämna mellanrum stack skogsmusen ut sin nos för att snabbt plocka åt sig några korn.

Dramatiskt blev det när en koltrast flög in i fönstret och kastade sig under bänken för att söka skydd. En stor duvhök var det som hade fått den på fel kurs. Dessutom satt höken kvar i trädet i väntan på att den lilla skulle ta sig fram. Jag gick givetvis ut och skrämde bort den. När jag skulle se hur trasten klarat smällen flög även den sin väg.

Med en duvhök runt huset tyckte jag att det var säkrast att inte låta Charlie gå ute själv. Han är faktiskt inte större än att han kan bli tagen!


Magvirus

Mingus är åter hemma Lilla Mingebäbis är en riktig olycksfågel. Som om det inte räckte med allt han har varit med om den senaste tiden, gick han och drog på sig ett magvirus förra veckan. Igår kom han hem efter att ha legat en hel vecka på djursjukhuset. Han har krympt hela 2 kg! Hans hjärtsjukdom har gjort det hela mycket mer komplicerat och det kommer att bli svårt att träna upp honom igen, eftersom man inte får utsätta hans hjärta för allt för stor ansträngning. Nu vill han bara äta och äta, men vi får bara ge honom små portioner, för att det inte skall bli för stor påfrestning för honom. Det kommer att ta minst en månad innan han är tillbaka i sin tidigare vikt.

I allt elände får man ändå vara glad för att han har ett så gott sinnelag. Han verkar aldrig bli riktigt nedstämd och är alltid tapper. Veterinären sa att han alltid är välkommen, för en så exemplarisk och trevlig hund är inte ofta man har att göra med!


Saknad

Inte ens lilla tappra Mingus orkade kämpa längre. Igår tog han sitt sista andetag. Hjärtat slog allt fortare och lungorna fylldes sakta med vätska. Men Mingus höll modet uppe in i det sista. Han låg i sängen när veterinären kom hem för att befria honom från ett allt för plågsamt slut. Mingus lyfte lite slött på huvudet, viftade några matta slag med svansen och tog ett djupt andetag och försvann.

Älskade lilla Mingebäbis, lilla Moffi vi saknar dig!


Charlie har dambesök

Sent igår kväll ringde det på dörren. Där stod Tara med matte. Tara hade busat med en pinne och dragit omkull matte så att hon brutit armen. Nu behövde hon åka till akuten och Tara fick givetvis bo hos oss. Charlie suckade lite trött då Tara, som han uppfostrade som liten, i hans ögon är en snorunge, hur gammal hon än blir. Tara å sin sida har alltid haft stor respekt och beundran för Charlie.

Det var första gången Tara var hos oss sedan Mingus gick bort och hon gick verkligen och letade efter honom. De två var ömsesidigt förtjusta i varandra, och det hände till och med att Tara sov med huvudet över Mingus rygg, som var lika lång som hennes nos. Idag är det regn, vilket varken papilloner eller afghaner brukar gilla, så vi har mest legat och myst i soffan, det vill säga Tara och jag. Charlie ligger för sig själv. Men han får min odelade uppmärksamhet ikväll, då vi skall åka och träna freestyle.


Charlie i skottlinjen

Somliga dagar blir mer dramatiska än man kan ana när man kliver ur sängen på morgonen. Gårdagen började på samma vis som de flesta andra. På eftermiddagen gick Charlie och jag ner på stan för att shoppa med min syster. När vi framåt kvällen skulle ta oss från NK till en restaurang i stadens norra delar tog dagen däremot en lite ovanlig vändning. När vi skulle gå över Norrlandsgatan kom två polisbilar i så snabb hastighet att min syster knappt hann se dem. Det var väl inget märkvärdigt med det, förutom att jag tyckte att det var konstigt att de bara hade blåljus och inga sirener när de körde på den mycket trafikerade gatan i fel körriktning. Vi fortsatte vår vandring längs Birger Jarlsgatan men när vi skulle gå över Kungsgatan märkte vi att det var stor uppståndelse och fullt med folk. Upp till vänster på Kungsgatan såg vi hukade poliser med dragna vapen. Jag tyckte att det var säkrast att passera på andra sidan Birger Jarlsgatan och vi gick över till Svampen. Vi hade inte stått där i många sekunder när en polis skrek åt oss (och alla runt oss) att vi stod i skottriktningen och genast måste avlägsna oss. Vi tog oss snabbt bort mot Humlegården och fortsatte vår promenad. En halvtimme senare satt vi och avnjöt en mycket angenäm middag på en trevlig restaurang. Charlie kanske hade synpunkter på att han bara fick torrfoder…


Sommar

Sedan Mingus lämnade oss har jag inte haft någon större lust till mycket, men framförallt har jag ingen inspiration till hemsidan. Men jag skall försöka skriva några rader om vad Charlie har gjort på senaste tiden.

Freestylen har nu sommaruppehåll. Men vi försöker ändå varva våra promenader med olika moment. Just nu finputsar jag på Charlies backande.

Jag började träna in det inomhus med den följden att Charlie har fått kryssa vilt mellan möblerna. Jag hade inte i beräkningen att han skall backa rakt. Så när jag nu vill att han skall backa i en rak linje ifrån mig gör han, av förklarliga skäl, inte det.

För att få honom att backa rakt tränar jag dels i korridoren utanför min dörr. Den avlånga gången gör att han faktiskt backar rakt. Men jag har nu även börjat öva på ett par stora, låga bänkar i parken nedanför (om han inte backar rakt ramlar han ju ner…).

En annan sak vi finputsar på är bakåtslalom. Där Charlie skall gå slalom baklänges mellan mina ben. Det gör han väldigt bra, förutom att han på höger sida tar ut svängen lite för mycket.

Jag tror att det är en bieffekt av att jag ofta har haft godis i höger hand och att han därmed tittar upp och glider ut. Därför har jag börjat träna framför matskålen, så att belöningen ligger framåt och förväntan därmed är i annan riktning. I köket går han numera perfekt. Nu gäller det att generalisera detta till andra miljöer.

Värmen har annars gjort både Charlie och mig slöa. Idag har vi inte gjort mycket mer än att strosa på stan och delat på en glass.


En båttur

I flytväst på bryggan Jag arbetar hela sommaren, så Charlie får mest trampa asfalt. Men i helgen hann vi med en tur till landet där vi tog en provtur i en nyköpt båt. Charlie som är van vid det mesta fick (vad jag kan minnas) för första gången åka motorbåt. Han har åkt stora båtar och roddbåtar, men jag kan inte minnas att han har åkt en snabb liten båt och Charlie var inte överdrivet förtjust. Vilket förvånade mig då han har gillat alla andra färdmedel han har prövat. Kanske trodde han att jag skulle tvinga honom att simma…


Charlie och Arvslindorna

Under sommaren har Charlies promenader med Remus blivit lite mer sporadiska men i förra veckan kom vi iväg på en lite tur. Remus hade dessutom med sig Mynta, som Charlie uppvaktade intensivt trots att hon inte löpte. Men Charlie har en stor förkärlek för Arvlindans damer. Den största – Saffran – är redan omtalad.

Idag stötte vi av en slump ihop med hela flocken. Cleo(polis) larmade genast att Charlie var i antågande och de andra stämde in i det uppspelta välkomnandet av Charlie, som hade fullt sjå att fördela sin uppmärksamhet rättvist. Balrog, som är otroligt förtjust i Charlie sprang hela tiden efter honom och visade vilken söt mage han har. Men då kom Cleo för att tala om att i den här flocken är det jag som sköter talan. Mitt i allt ville Charlie gärna säga några ord till Remus och passa på att komplimentera damerna Mynta och Saffran. Mynta har en äldre dams erfarenhet och blev lagom imponerad medan Saffran redan vid åsynen av Charlie blev uppspelt och inte var den som väntade på att bli tilltalad.


Härliga höstdag!

Dagarna blir inte bättre än de som man bjuds på hösten: frisk luft, sol och skogen doftar extra gott. Det tycker både Charlie och jag. Idag har vi lyckats klämma ut det mesta av denna härliga årstid.

Dagen började med en liten promenad vid sex-tiden. Luften var frisk och endast tidningsbudet och ett gäng skator var ute. Charlie tyckte nog att han gott kunde ha fått morna sig lite till, men väl ute övade han ändå glatt lite freestyle.

Sen en mysig frukost och mat för Charlie för att strax efter åtta bege oss ut igen. Denna gång tog vi bilen till ett friluftsområde. Det gick inte att ta miste om hans glädje när han hoppade över stockar, klättrade på bergshällar och sprang i gräset. Nu började solen att värma ordentligt.

Vid elva var vi hemma igen och hungern började sätta in, men inte vill man vara inne en sådan dag? Så vi fortsatte med en promenad runt halva söder för att ta en fika i den allt hetare solen. Charlie sov med en nöjt leende under bordet medan jag och Johanna mumsade smörgåsar och drack färskpressad juice.

Sen gick vi hem och jag tog tag i dammsugaren medan Charlie gick och la sig i sängen – där ligger han än.


Igizo – Charlies nya vän

Idag fick Charlie en ny vän. Basenjin Igizo kom på besök. Vi började med att låta hundarna hälsa ute, då Igizo kan vara lite känslig i möten med andra hundar. Charlie sprang glatt fram till Igizo, som först var lite reserverad men snart slappnade av och blev nästintill ointresserad.

Igizo och Charlie vilar tillsammans Väl inne kände de av varandra på ett respektfullt sätt och Igizo försökte till och med bjuda upp till lek, men fick besviket erfara att Charlie föredrar vuxen konversation. Det tog inte lång tid innan de avslappnat kunde sova tillsammans i soffan. Är det inte det man brukar säga: sanna vänner är de man kan vila tillsammans med?


Simning, dans och överfall

Sent omsider har freestylen kommit igång. Vi träffades igår och gick igenom vad vi har gjort under sommaren och hur vi skall gå vidare. Som jag sagt har vi inte hunnit träna så mycket, men med detta tillfälle kom ny inspiration även om Charlie var lite disträ då en av schnauzrarna löpte. Det verkar som om det alltid är någon tik i gruppen som löper när vi skall träffas (Charlie är den enda hanen).

Tidigare på dagen hade Charlie varit och simmat. Han har haft en lång paus men är nu åter i poolen. Jag tycker att det märks på en gång att han blir rörligare och lättare i steget.

Något som knappast gör honom rörlig är att han idag blev påhoppad av en ful bullterrier. Som tur var hann Johanna snabbt dra bort den, men den störda hunden hade blött ner honom rejält och han blev lite mör.


Presenter från Japan

Charlie i sin nya jacka från Japan Min chef har varit i Japan i några veckor och jobbat. I Japan är det små hundar som gäller och därmed är kläder och accessoarer till de små ”big business”. Till min stora förtjusning (Charlie hade varit förtjust om han förstod hur cool han såg ut) hade hon köpt den här tuffa jackan och en liten leksak till Charlie! Tydligen är det framförallt puttinuttiga kläder som gäller, vilket hon inte tyckte passade Charlie, men hon lyckades hitta en jacka med rätt attityd. Dessutom är pälskragen i samma färg som Charlies ansikte!


Freestyle

Igår var det freestyle igen. Charlie var väldigt sugen och det gick riktigt bra. Det vi tränar på nu är att Charlie och jag står mittemot varandra och backar ifrån varandra. Sen vänder vi helt om och backar mot varandra så att han passerar igenom mina ben och så fortsätter vi att backa fast nu nos mot näsa igen. Det mesta i momentet kan Charlie. Han har ju redan gjort det med mig stående mot honom. Det svåra är att hålla riktningen när vi båda går baklänges. Dessutom vill jag öka avståndet som han gör vändingen för backningen på. Ibland vill han springa några steg innan han gör vändningen.

Dessutom gjorde vi en inventering på hur långt ifrån hunden kan vara när vi ger signalen, d.v.s. måste hunden vara nära för att förstå ”slalom” så att man först måste ropa på den och sen säga det när den är på lagom avstånd?

Det gick mycket bättre än jag trodde. I rummet jag tränade finns en disk. Jag ställde mig på ena sidan och Charlie på den andra så att han inte såg mig. Sen ropade jag olika signaler så som ”front”, ”crazy”, ”runt mig”, ”slalom” och så vidare. Till min stora förvåning kom han sättande och genomförde momenten utan problem. Det enda han inte klarade på håll var ”zick-zack” (där han backar slalom). Där är det visst fortfarande viktigt hur vi startar.


Hundkonferens

Idag fick Charlie vara utan mig medan jag försökte förkovra mig i ämnet hund. Hundutbildningsgruppen hade en konferens med temat "Hundproblem ur olika vinklar". Det började vid niotiden och höll på till halv sex. Schemat var fullspäckat och tidsprogrammet löpte på minuten och då menar jag minuten. Den första föreläsaren hade tiden 9.05 till 9.28 och så fortsatte det.

Före lunch fick olika representanter på hundutbildningsmarknaden ge sin syn på hundträning och sin verksamhet. Det var trevligt men inte så intressant. Mest blev det tal i mycket generella ordalag, så man gott och väl hade kunnat tro att de förespråkade samma syn fast de kom från helt olika skolor.

På eftermiddagen blev det mer intressant. Då talade Kerstin Malm (etolog) om empati och värderingar, Olof Liberg (docent i viltekologi) talade om sociala strukturer hos vargen, Björn Forkman (docent i etologi) gick igenom olika inlärningsprinciper rent vetenskapligt och utan de etiska och moraliska aspekterna medan Sverre Sjölander (professor i zoologi) gav sig på ämnet rädsla. Efter det gick Görel Nyman (docent i kirurgi) igenom smärtfysiologi följt av Caroline Yosof (examensstudent, etologi) som talade om smärta och beteenden. Som avslutning talade Linda Keeling (professor i djurskydd) om välfärd hos djur. Jag tyckte att hon var väldigt intressant men tyvärr började många ge sig av under hennes föreläsning.

Jag tyckte att det var en mycket intressant samling sakkunniga som också gav intressanta glimtar i sina specialämnen. Som alltid blir det tyvärr lite väl ytligt när man gör sådana här svepningar över ämnen och jag hade gärna fördjupat mig i flera av dem. Det enda riktigt tråkiga var maten, som var oförskämt dyr och äcklig.


Härnösand

Igår åkte vi till Härnösand för att hälsa på min syster Ellinor som studerar sång där. De skulle ge en föreställning som vi givetvis inte ville missa.

När vi kom fram var det otroligt rolig att se Charlies reaktion när han fick syn på Ellinor. Först var det ett stort frågetecken ovanför hans huvud, ungefär som om han tänkte ”men du var ju inte med i bilen, hur kan du vara här?” sen insåg han att det faktiskt var sant och rusade fram för att på alla sätt visa att han var överlycklig över att hon ändå var där, hur det nu än gått till.

Tiden var knapp mellan ankomst och föreställning så vi fick skynda oss ut till en närbelägen skog för att Charlie skulle få springa av sig ordentligt innan han tyvärr var tvungen att stanna hemma ensam på hotellet. Som tur är, så är det inget problem för Charlie. Som vanligt rullade han bara ihop sig på några tröjor och låg där tills vi kom hem.

Idag hade vi tänkt se lite mer av staden men det ösregnade så vi åkte hem inte långt efter frukost. Charlie hann därmed inte göra någon större bedömning av hundlivet i staden, men han hann i alla fall bekanta sig med en trevlig gammal golden.