2002  2003  2004  2005  2006  Senaste

Veterinärbesöket

Charlie var idag hos veterinären och lämnade urinprov, blodprov och röntgades. Det visade sig att han inte hade någon urinsten, att lever- och njurvärden var utmärkta men lite förhöjt värde av vita blodkroppar vilket tydde på en infektion. Charlie har haft lite problem med ögonen (har varit lite röda) sen ormbettet och erhrichiosen. Ögonspecialisten tror att ormbett och behandling har satt systemet lite ur funktion, då hon inte kunde hitta några egentliga fel på ögonen, så jag har behandlat med vanliga ögondroppar. Men när jag slutade med dropparna blev han sämre igen, så jag var i samma veva hos ögonveterinären som trodde att allt hängde samman. Vi får hoppas att allt är över efter denna kur. Charlie var som vanligt mycket duktig och tapper och fick mycket beröm. Jag kan säga att jag inte hade varit lika lugn om jag fick en slang i urinröret och luft inpumpad i blåsan!


Återbesök

Idag var Charlie på återbesök till ögonspecialisten och allt såg fint ut i ögat. Redan efter någon dag på antibiotika slutande det komma blod i urinen. Så nu är allt bra igen. Och det var tydligen som de misstänkte, att allt hängde ihop.


Salt, salt, salt

Nu har det fallit någon millimeter snö på Stockholms gator och genast är saltbilarna ute och dränker gatorna i salt. Igår försökte vi undvika de värst saltade gatorna genom att gå längs kajerna, men de hade, trots att det var morgon, hunnit ösa salt även där. Vi fick bära Mingus och Charlie långa sträckor och Tara, som var med försökte tappert, haltande ta sig fram, ibland på tre ben. Vi försökte få hundarna att gå på de få strimmor som inte var saltade men på vissa sträckor var det omöjligt. Charlie och jag tycker att salt på gatorna borde förbjudas!


Hundinstruktör 1 + 2

Torsdagen den 10 februari till söndagen den 13 gick jag och Charlie första momentet på en hundinstruktörsutbildning. Det var långa dagar, 9 – 17, och längre kändes de då den låga nivån gjorde det långtråkigt. Jag trodde att man skulle ha hunderfarenhet och vana av att träna hund för att gå en utbildning till instruktör, men det visade sig att så inte var fallet. Flera av deltagaren hade just köpt sin första hund och några hade inte ens hund. De som höll i kursen meddelade genast att det nog var de som skulle få ut mest av utbildningen, med andra ord var de målgruppen. Detta förklarade kanske varför vi hela helgen fick lära oss hur man lär hundar saker som sitt, ligg o.s.v. d.v.s. saker som Charlie lärde sig för över åtta år sedan. Jag kan förstå att man måste gå igenom hur man kan lära ut dessa moment, men det blir högst ostimulerande när man presenterar det som om det är första gången man gör det.

Egentligen verkar upplägget på kursen bra, men jag tycker att nivån på undervisningen samt lärarnas kompetens är mycket lägre än jag hade förväntat mig. Jag hade dessutom förväntat mig att det skulle komma många hundkunniga personer och att undervisningen skulle vara mer i seminarieform, där olika erfarenheter och träningsmetoder diskuterades. Lärarna verkade rädda för alla former av repliker som inte passade in i deras manus. Därför lärde jag mig inget nytt under dessa långa dagar, men fick nöjet att prova på hur det är att träna en ung New Foundland. Det var en stor skillnad från Charlie kan jag säga!

Charlie låg mest och sov i sin väska och fick under praktiken stå ut med att ”lära” sig saker som han redan kunde. Vi får hoppas att nivån höjs till de andra momenten. Hur som helst så kommer stor del av kursen att vara självstudier. Det är många böcker man skall läsa samt lämna in recensioner på. Man skall dessutom träna en massa hundar och mattar på egen hand och redovisa hur det går. Jag söker därför nu frivilliga hundar och mattar/hussar som jag får träna!


Simträning

De senaste åren tycker jag att Charlie har blivit successivt mindre rörlig. Först blev jag orolig och besökte veterinären som röntgade, bände och sträckte i varje led, i både vaket och sovande tillstånd. Men inget fel gick att finna på vare sig skelett eller leder.

För någon vecka sedan besökte jag en sjukgymnast, som upptäckte att han hade vissa muskelspänningar ungefär vid ländryggen samt ”triggerpunkter” på triceps. Den troliga förklaringen är att Charlie under lång tid har kompenserat, och därmed överbelastat andra delar, för en instabilitet han fått av att ena bakbenen hoppade ur led när han som unghund gjorde ett vansinneshopp på vårt hala sovrumsgolv. På den tiden var det inte tal om rehabilitering, utan benet fixerades i rätt läge, och sen var det bara att tuta och köra. Och det har vi också gjort. Jag har aldrig märkt av denna skada och det var bara en ren tur att jag kom ihåg att nämna den.

Hur som helst, så skall nu Charlie äntligen bli av med spänningen. Det går till så att han ca tre gånger i veckan skall simma samt få behandling med laser då och då. Så småningom kommer även annan träning att läggas till. Vi kan givetvis göra allt annat som vanligt.

Charlie har nu simmat två gånger och han gillar det inte. Hans simteknik är inte den bästa utan han vevar för mycket med frambenen, så hon som simmar honom får hålla ner dem lite. Men andra gången började han få in snitsen lite bättre. Till en början skall han bara simma fyra gånger i två minuter, men meningen är att han skall simma trettio minuter i sträck så småningom.

Han har fått en laserbehandling och den föll honom mer i smaken. Han nästan somnade på slutet.


Hundinstruktör 3

I torsdags och fredags var Charlie och jag på instruktörskursen igen. Det var mest teori denna gång så Charlie fick vila mest, vilket nog var skönt för honom för han har träningsverk av allt simmande och laserbehandlingar. Detta moment var mer intressant än de två första, vi pratade etologi, aktivering och passivitetsträning samt testade lite aktiviteter. Det var meningen att jag skulle gå även lördag och söndag (utan Charlie) och bl.a. ha lite praktik på inlånade hundar, men jag kunde inte det.


Grattis Charlie!

födelsedagstårta Idag fyller Charlie 9 år och så här fin tårta hade Mingus matte gjort till hans ära. Den åt vi av medan prinsen smaskade prinskorvar, som han hade fått av mattematte. Charlie var väldigt nöjd! Och det var väl tur, för han hade simmat tidigare på dagen och enligt Charlie är det nog det sämsta man kan tänkas göra på sin födelsedag.


Omslagspojken

omslagspojken Senaste numret av Papillon-Posten pryds av min lilla prins! Och lite längre in i tidningen kan man läsa om Charlies ormäventyr förra året. För en tid sedan frågade redaktör Linda Kornberg om inte jag kunde skriva om Charlies möte med ormen, då numret skulle handla om just ormar och fästingar. För att göra det lätt för mig skrev jag om den text jag redan hade på hemsidan. Tyvärr slank några korrekturfel, så som fel tempus samt en mening som inte skall vara med, igenom. Men, men vi får hoppas att papillonfolket inte är lingvister och jag själv får väl nöja mig med att titta tidningen, istället för i.

Jag kan i sammanhanget passa på att berätta att Charlie klarat påsken utan några olyckor! Påsken har de senaste åren blivit synonym med elände för mig. Det började med att jag på påskafton för flera år sedan fick åka in akut med min första råtta Hugo till djursjukhuset där han avled och sen har Charlie upprätthållit traditionen bl.a. genom att skada ögat och bli ormbiten just denna högtid. (Det var ju långfredagen förra året som han hälsade på Sir Wääs).


Koncentration

I torsdags deltog jag i en kurs i koncentration (för hundar). Det var tävlingsinriktad kurs för den som vill nå bättre resultat och få en koncentrerad hund att jobba längre tid utan belöning. Eftersom jag och Charlie inte tävlar, tänkte jag att jag hade bäst nytta av kursen som betraktare och gick därför ensam.

Instruktör var Eva Bodfäldt och hon var lika inspirerande som vanligt. Hon sammanfattade orsakerna till bristande koncentration till: hundens personlighet, bristande miljöträning, bristande social träning, att man inte skiljer på beröm och frikommando, bristande kvalitet på belöningen, ritualiserade belöningar samt bristande störningsträning. Det var framförallt det sista som kursen kom att kretsa kring. Med andra ord skulle hundarna genomföra olika saker medan man störde dem (på ett trevligt sätt). Ofta var störningen just beröm. Försök få din hund att sitta still medan du med din allra pipigaste och mest peppande röst berömmer den (kombinerat med ett aktivt kroppsspråk och en viftande leksak för att försvåra den ännu mer), så förstår du vad jag menar.

Beröm (och mycket annat) användes med andra ord som störning. Målet var nästan att få hunden att göra fel – men alltid med ett leende på läpparna! Det var inte meningen att man skulle bråka med hunden, utan ha roligt. Men man skall givetvis gå varsamt fram. Om en hund misslyckas mer än tre gånger har man gjort det för svårt och det är inte meningen. Hunden skall tycka att det är kul. Hundarna på kursen verkade gilla de nya utmaningarna och blev lite laddade – och koncentrerade. Nackdelen med övningarna är, enligt Eva, att vissa hundar jobbar bättre med störningar så småningom.



Promenader

promenad Våren är här och Charlie har kommit fram ur idet. Nu ses han spatsera med glad svans på Stockholms gator. Vi stannar ibland för att matte skall få avnjuta en kaffe på något lämpligt kafé.

Härom veckan hände det att vi, när vi gick runt ett hörn, fann oss nos mot nos med Saffran, Balrog och Catharina. Vi har inte träffat dem på nästan ett år, och Charlie visste inte till sig av glädje. Ännu gladare blev han när vi bestämde oss för att följa med hem på en fika. Där fick han och Mingus (som också var med) två timmars bus med en hel papillonflock.


Valpkurs och freestyle

Nej, jag har inte köpt en valp, men ville bättra på mina kunskaper genom att delta i en valpkurs för Eva. I torsdags var första tillfället. Upplägget var helt annorlunda från det som instruktörskursen har. I stället för att rikta in sig på moment fokuserade hon på passivitetsträning och följsamhetsträning, vilket ju är grunden för en bra kontakt med hunden.

Efter nästan sex timmar med busiga valpar var jag ganska trött, men då var det inte tal om att gå hem och vila utan jag hann bara hem för att äta lite middag och hämta Charlie innan det var dags att åka iväg på freestyleträning i tre timmar.

Efter freestylekursen vi gick förra året blev, som bekant, Charlie drabbad av diverse förhinder, så det tog lång tid innan vi kunde återuppta träningen och då hade gruppen upplösts. Jag behöver lite spark i baken och inspiration för att gå vidare och har därför väntat på en fortsättningskurs men inte hittat någon. Jag frågade Eva om det inte skulle bli någon, då jag var på koncentrationskursen, och hon berättade att hennes assistent Carina hade en som jag nog kunde hoppa in i, vilket Charlie och jag alltså gjorde i torsdag.

Charlie bugar Det var verkligen kul att komma igång igen. Vi övade framförallt på sidförflyttningar i ”frontposition”, ”zebra” och kedjade ihop fem rörelser. Charlie och jag valde ”åttan”, ”slalom”, ”runt mig”, ”front” i sidled och ”buga”. Charlie blev riktigt i gasen och jag märkte till slut att det nog var han som förde och inte jag. Men det är väl herren som skall föra?


Föredrag med Anders Hallgren

I tisdags var jag och lyssnade på Anders Hallgren. Det var verkligen en show han bjöd på! Om han tröttnar på hunderiet borde han söka upp någon av stå-upp-scenerna. Det var mycket underhållande och lika mycket skratt som om vilken som helst av landets komiker hade intagit scen. Lite synd var det att han tog samma exempel som man kan läsa i hans böcker. Med tanke på hans stora erfarenhet borde han ha många andra exempel att bjuda på.

Han kommenterade den senaste tidens modeord, ledarskap, med att det i de allra flesta fallen inte är ledarskapet som brister, utan ”lärarskapet”. Vi är med andra ord dåliga på att förklara för våra hundar vad vi förväntar oss av dem.


Valpkurs, dag 2

Idag, torsdag, var jag på andra gången på valpkursen. Det var otroligt att se vilken förändring som skett med hundarna på bara en vecka. Redan denna korta tid hade gett följsammare hundar som sökte mycket mer kontakt med sina människor. Idag tränade de bland annat på inkallning och att kunna sitta uppbunden och ändå vara lugn. Eva poängterar att man måste börja träna inkallning nära sig själv, där man har kontroll.


Bad och oturligt lyft

Charlie simmar Ibland är det besvärligt att ha en glad liten social vovve, för många människor får för sig att lyfta upp honom, och inte alltid på bästa sätt. Förra torsdagen charmade Charlie en man på tunnelbanan (som vanligt), och som många gånger förr blev mannen frestad att lyfta upp Charlie. Jag brukar alltid säga till att man inte får lyfta Charlie, när jag ser att någon känner sig frestad, men den här gången hann jag inte. Mannen tog ett stadigt tag framifrån, ungefär som man lyfter ett barn under armarna, vilket resulterade i ett skrik från Charlie. Mannen satte genast ner Charlie, som uppenbarligen fått ont av det olämpliga lyftet. Efter det blev han lite stel och öm.

När vi idag var hos sjukgymnasten, för simning och koll, fick jag förklaringen; muskeln hade stärkts så att en kraftig bristning uppstått. Charlie hade en stor svullnad som även jag kunde känna. Jag blev givetvis mycket ledsen, för de andra små krämporna Charlie hade haft, var sedan en tid tillbaka botade. Nu måste Charlie få flera laserbehandlingar och ta det lugnt så att skadan inte blir värre. Sjukgymnasten föreslog att jag skulle sy ett tjänstetäcke där det stod något i stil med ”Snälla, lyft mig ej”, så att folk inte frestas att lyfta Charlie. Smart idé tycker jag.

Apropå simning så simmar Charlie nu på ordentligt. Hela 30 minuter i sträck simmar han! Det kan han tydligen fortsätta med trots skadan. Även promenader är bra, men inga hopp och krumbukter.


Labbedans

I torsdags var det dags för freeestylekurs, men eftersom Charlie har sträckt benet får han inte dansa. Jag trodde att även jag skulle bli utan dans, när jag oväntat blev uppbjuden av en jaktlabrador vid namn Kuling. Det var väldigt roligt och annorlunda att få en annan kavaljer. Jag är ganska kort och som sagt van vid en mycket liten hund. I denna dans var nog min största utmaning att nå runt i alla vändningar. Men Kuling var en mycket trevlig danspartner, som var med på alla noter.

Jag tycker att man blir så inspirerad efter varje kurstillfälle och genast vill gå hem och testa. Det är såå irriterade att inte få göra någon med Charlie. Jag hoppas att han snart blir kurant.


Charlie träffar brorsan

Charlies bror Idefix I helgen tog jag med mig vovvarna till Vaxholm. Vi satt i solskenet på ett café där jag avnjöt kaffe och kladdkaka, medan hundarna fick nöja sig med lite grädde. När vi skulle ta bussen hem, såg vi en papillon en bit framför oss på gatan. Vi hann snart ifatt den och började prata. Det visade sig att det var Charlies kullbrorsa Rackarns Idefix! De var varken lika till färg, storlek eller sätt. Idefix var nästan dubbelt så stor som Charlie och verkade vara lite mer blasé inför omgivningen. Jag hade faktiskt problem att få kontakt med honom för att ta ett kort. Men kanske blir man lite likgiltig om man växer upp på en kennel, som han har gjort. Den nuvarande ägaren hade fått honom från en kennel, som jag förstod det, för inte så länge sen.

Charlie var faktiskt ovanligt sansad i mötet med Idefix. Ofta blir Charlie alldeles till sig när han träffar andra pappisar, men nu var det mer som om de sa: ”Jaha, här är du ute och spankulerar, det var väl roligt att stöta ihop med dig, vi får väl se om vi ses igen. Hejdå!”.


Hundinstruktör 4

I helgen var moment fyra på instruktörskursen. På fredagen skulle alla hålla ett föredrag om sin ras, främst som en övning att tala inför folk, men också så att vi kunde dela med oss av våra raskunskaper. På lördagen och söndagen var det ”läsa hund” som gällde. Jag kunde inte vara med på lördagen, men som jag förstod det var den precis som söndagen, fast andra hundar.

Vad gjorde vi då? Jo, först fick vi se en video om lugnande signaler. Sen arrangerades olika hundmöten, där vi skulle observera vilka lugnande signaler som hundarna använde. Detta skulle diskuteras i grupper och sedan fick vi se allt igen på video och kommentera mera. Vi diskuterade då även olika saker som händer när olika raser möts och vilka problem som kan uppstå.

Det var väldigt roligt att se hur en hund som mötte fyra olika hundar kunde visa upp helt olika sätt i varje möte. Inte för att det var något nytt, men det var ändå kul.


Avslutningsdans

I torsdags var det sista dagen på freestylekursen för den här terminen. Vi övade på distansarbete, d.v.s. att hunden skall göra saker en bit ifrån oss. Sen kopplade vi ihop det med en annan rörelse, exempelvis att Charlie står några meter bort och snurrar för att sen på signalen ”åtta” komma in och springa just åttan. Vi övade även på att hunden skall göra saker samtidigt som man själv gör lite konstiga saker. Det är ju en sak att gå fot när matte går rakt upp och ner, en helt annan om hon samtidigt viftar med händerna och har andra konstigheter för sig. Avslutningsvis började vi öva in bakåtslalom, att hunden backar slalom genom benen. Det har vi i läxa över sommaren samt att hunden backar runt oss.

Eftersom jag och Charlie kom in på kursen så sent kände det extra tråkigt att den tog slut nu (vi hann ju faktiskt bara gå två gånger tillsammans). Men vi skall försöka hålla ställningen under sommaren!


Festdagar

De senaste dagarna har det varit mycket fest för Charlie. Födelsedagar och studentfester har följt på varandra. Några mindre födelsedagsuppvaktningar följdes av min systers student. Charlie var med på både utrusningen och festen och stortrivdes. Större delen av tiden låg han mitt i rummet så att alla kunde se honom.

Några dagar senare blev det 60-årskalas med 55 gäster. Charlie minglade, som den belevade hund han är, runt bland gästerna och presenterade sig. Det var så roligt att tjuvkika på honom när han gick från den ena till den andra, ställde sig framför och tittade upp, med svansen vaggandes från sida till sida, tills personen ifråga böjde sig ner för att hälsa. Då gick han vidare till nästa. När han hade presenterat sig för alla strosade han mest omkring för att då och då inleda en kontakt med någon. Under middagen tog han en paus i mitt knä, vilket han nog inte ångrar. Damerna bredvid mig orkade inte sina oxfiléer, så Charlie (och även Mingus) fick en riktig festmåltid.

Mingus hade redan från början haft nos för köttet och stod bredvid grillen hela tiden, för att sedan komplettera kosten med rester från soporna… Charlie har inte sådana vanor men började även han framåt kvällen att leta tappade godbitar.


Träning av pudel

Mingus åker pendeltåg Idag reste jag och vovvarna (för andra gången) söder över för att träna en pudel. Charlie tyckte inte att det var kul att jag tränade en annan hund och förstod inte varför han skulle sitta uppbunden. Jag tyckte att det var bäst att de satt bundna så att de inte skulle råka störa i onödan. Risken finns ju att Charlie skall visa hur det skall gå till! Dessutom kan det nog vara nyttigt att han blir lite sotis! Han är ju van att allt ljus är på honom.

Han tyckte att det var desto roligare när träningspasset var över och de åter kunde springa runt på tomten. Nu är hundarna helt utslagna – värmen lär ha gjort sitt till!


Matte går till tandläkare

Igår var det dags för mig att få tänderna inspekterade. Charlie följde som vanligt med. Min tandläkare är nämligen tokig i papilloner, efter att ha träffat Charlie för flera år sen, och har bestämt sig för att köpa två stycken när hon inte jobbar lika mycket. Det visade sig att hennes nya tandhygienist inte var lika förtjust, utan faktiskt rädd för Charlie! Hur man nu kan vara det, som min tandläkare uttryckte det. Hur som helst tog tandläkaren med sig Charlie in på sitt kontor medan jag skulle få mig en genomgång av den hundrädda. Detta tyckte Charlie inte alls vara någon bra idé, utan han var mycket svårflirtad och satt vi dörren för att komma till mig hela tiden. Hon gick då ut för att visa Charlie var jag var i hopp om att han skulle bli nöjd, men inte. Efter en stund hade hon en patient, så hon band Charlie utanför mitt rum, så att han kunde se mig. Då blev han mer nöjd, men det oönskade bortförandet hade gjort Charlie mycket mattig, så han bara satt och trånade efter mig, och kunde inte nog visa sin tillgivenhet när jag så småningom gick för att kela med honom. Riktigt roligt att se självständiga Charlie visa upp sådana sidor!

Det var sedan dags för tandläkaren att göra sitt jobb. Då fick Charlie vara lös i rummet, och genast fann han sig till ro, på min väska. Men plötsligt satte han sig upp och började gräva frenetiskt. Först trodde jag att han bara bäddade, men när jag hörde intensiteten i grävandet och tandläkaren informerat mig om att svansen gick rejält trodde jag att han grävde efter godis. Jag tyckte trots det att det var lite konstigt för det borde han ju ha märkt tidigare. Jag fick sedan svar på vad som orsakat denna intensiva lek; min mobil hade legat och vibrerat. Så det är ett lektips: lägg mobilen i en väska och ring till den så att den vibrerar!


Charlie reser

Charlie blir dagen på resväskan Charlie och jag har besökt några vänner som har ett hus utanför Katrineholm. Aja, 3,5, år såg genast till att Charlie blev lekfarbror. De grävde i sandlådan och kastade boll. Charlie fick kramar och pussar och blev många gånger inspekterad, då hon var tvungen att förvissas sig om att ”kungen” och ”noppen” var kvar. Det var hela tiden spring och bus. På kvällen var Charlie med och nattade och ni skall inte tro att han sov i min säng. Nej, nätterna fördelades rättvist mellan alla i huset, utom mig. Lyckan kunde nog inte vara större för Aja än att få både somna och vakna med en hund i sängen.

Charlie verkade gilla ansvaret men var så trött att han sov hela tågresan hem. Han lyfte inte ens blicken när det kom in nya resande i kupén. Han är trots allt ingen ungdom längre.


Konsert

Vovvarna på konsert Efter en nypa lantluft har nu Charlie återvänt till storstadslivet. Igår besökte han Stockholm jazzfestival för att se Lauryn Hill. Han mjukstartade med att i solen lyssna på Rigmor Gustafsson och strosade sen runt på Skeppsholmen. Till middag blev det lite langos och en varmkorv som han delade med Mingus.

Man blir trött av nattsudd och Charlie har därför tagit sovmorgon idag.


Instruktör 6

I helgen var det dags för block 6 i instruktörsutbildningen. På fredagen fick Charlie inte följa med, då det endast var teori och redovisning. Vi skulle redovisa varsin projekthund. Jag har tränat afghanen Tara, vilket var en riktig utmaning för mig som är van vid pappis. Man skulle kunna säga att hon antitesen av Charlie. Men just därför var hon intressant att träna, då jag tvingades tänka i nya banor.

Sen blev det inlärning och klicker-träning för hela slanten. Vi klickade varandra, gjorde timing-övningar, så som att läraren kastade upp en penna i luften och så skulle vi klicka precis när den vände eller exakt när den landade (svårare var att ha klickern på bordet kasta upp pennan, hinna ta klicker och klicka i tid). Vi fick också plocka makaroner, en och en, ur en skål för att på 30 sekunder ha fått över så många som möjligt i en annan. Här hade jag turen att ha fått ihop mest och fick då en target-stick. Det blev jag jätteglad för.

Vi gjorde ett antal liknande övningar och sen tränade vi hundarna. En av de saker jag hade mest nytta av var att vi skulle lära hundarna någon cirkuskonst. Jag passade på att ta något för freestylen: backa runt mig i en cirkel. Detta är lite svårt att klicka själv, då jag inte ser vad Charlie gör bakom ryggen. Därför fick en annan tjej klicka åt mig.

Vi fick även testa hur stark signalkontroll vi har på vissa av våra signaler till hunden, exempelvis ”sitt”. Sätter sig hunden på ordet eller måste man stå på ett vist sätt? Kan man ligga, hoppa, stå på huvudet och hunden sätter sig när man säger ”sitt”?

Lite roligt var även att vi fick se en tidig video med Karen Pryor och det var inte lite misstag hon gjorde! Videon blev snarast en video i hur man inte bör göra, trots att hon är så duktig.

Kvaliteten på kursen varierade mycket och den kom tyvärr inte i närheten av Eva Bodfäldts klicker-kurs.


Kantareller, dans och trädklättring

Charlie klättrar i träd Nu är hösten äntligen här och till min stora glädje är skogen full med kantareller! Äntligen har vi kunnat återuppta denna säsongsbetonade hobby. Mingus har varit riktigt duktig och visat mig flera ställen. Bäst jobbar han, lustigt nog, om han inte får något kommando! Annars blir han lätt för fokuserad på mig (och belöningen), men om han får gå omkring i sin egen värld letar han gärna upp små gula hattar och förväntar sig att jag skall komma störtande med godis – vilket jag så klart gör. Charlie letar inte svampar spontant, men klättrar gärna upp i träd på eget initiativ. Men framförallt vill han träna freestyle. Han har blivit så besatt av att springa baklänges runt mig att han bjuder på det så fort jag har en godis och står stilla. Jag måste nu få signalkontroll på det beteendet!


Mingus hjärta

Mingus i närbild Sorgligt nog har Mingus nu fått mitralisendokardos och lungödem. Veterinären har gett honom allt från två månader till flera år kvar att leva. Vi hoppas givetvis på det längsta!

Men för att ta det från början, så märkte vi för en tid sedan att Mingus blev tröttare och började andas tyngre. Han började hosta lite mer, men inte jättemycket. Vi blev oroliga och kontaktade en veterinär, som enligt Cavaliersällskapets hemsida, skulle vara behörig att undersöka hjärtan. Han röntgade och konstaterade att Mingus hjärta var något större än normalt, men att det inte var farligt. Hostan och andningen kunde inte bero på det, utan berodde säkert på halsont. Han skrev ut medicin mot det. Men Mingus blev inte bättre. Vi frågade om vi inte borde göra ultraljud, men det sa han var helt onödigt i detta läge.

Vi bestämde oss för att ändå kontakta en hjärtspecialist på Albano. Hon undersökte Mingus med ultraljud och konstaterade att vänster kammare var mycket förstorad (ännu inget lungödem) och satte in medicin. Mingus blev genast som vanligt. Men efter en och en halv vecka blev han hastigt sämre. Vi fick åka in akut och ett kraftigt lungödem visade sig vara orsaken. Mingus blev inlagd för att tömma lungorna på vätska. Nästa dag var han bättre igen och vi fick hem honom med en något högre dos medicin ordinerad. Det gick bara några dagar så blev han sämre igen. Återigen fick vi åka in och tömma. Vi var, som alla kan förstå, mycket oroliga. Veterinären sa att det kan vara mycket svårt att hitta rätta dosen i början. Nu har vi fria händer att själva reglera den vätskedrivande dosen. Om vi märker att han blir sämre ökar vi, vilket vi redan har fått göra.

Nu har han varit OK i några dagar, så vi hoppas att vi har hittat den rätta balansen. Om det är någon som har erfarenhet av denna sjukdom är ni mer än välkomna att höra av er!


Äntligen freestyle!

Efter ett långt uppehåll har nu äntligen freestylekursen kommit igång igen. Vi fick visa upp vad vi hade tränat under sommaren. Vi hade börjat sommaren väldigt ambitiöst med baklängesslalom, men det avtog successivt och när vi övergick till ”crazy” så var slalomen ganska körd. Över huvudtaget det mesta Charlie har kunnat försvann när crazy kom in i bilden, så ordet är passande ur många synvinklar! Vi har även ökat avståndet på vända om och in mellan benen, men har fastnat på ett visst avstånd (ca 1,5 – 2 m). Carina tipsade om hur jag skulle kunna öka det, genom att backa medan han backade. Vi kollade även signalkontrollen på olika beteenden och fick i läxa att förbättra den, så att vi kan göra vad som helst utan att det stör.


Vagn och homeopat

Mingus i vagnen Mingus tillstånd har varit väldigt instabilt och han har flera gånger blivit inlagd på Albano för att tömma lungorna på vätska. Den senaste veterinären vi pratade med gav Mingus endast några veckor kvar att leva. Men, sen dess har han blivit bättre. Vad det beror på är lite svårt att säga för vi fick en ny medicin från veterinären samtidigt som vi fick en medicin från en mycket duktig homeopat. Men som läget är nu struntar jag i orsaken, bara han mår bättre.

Även om Mingus mår bättre så måste han ta det mycket lugnt. Han klarar inte att gå de sträckor och i det tempo som vi brukar. Det har varit extra jobbigt eftersom Charlie fortfarande behöver motionera. Men lösningen har blivit en ”hundvagn”. Mingus verkar gilla den jättemycket. Han får komma ut och få olika intryck och gå så mycket som han orkar. Jag misstänker att Charlie kommer vilja dela den i vinter, då saltet åter täcker gatorna.


Remus och Charlie – två gentlemän

Reums och Charlie Sedan en tid tillbaka har Charlie tagit för vana att träffa sin vän Remus (14 år och 8 månader) för att ta promenader som avslutas på något lämpligt café. Den sista delen är väl främst till för deras mattar, som (i onödan om du skulle fråga Charlie) eskorterar herrarna när de flanerar i inte allt för raskt tempo, då de är angelägna om att skriva debattinlägg på stadens lyktstolpar. Remus matte och jag har mycket roligt åt dem då de verkligen ser ut som två gemtlemän som mycket artigt hälsar på varandra för att sedan diskutera världsläget och hur ungdomen av idag har blivit.


Tidig julklapp

Charlie i sin nya vinterjacka Igår köpte jag en för tidig julklapp till Charlie, den supercoola jackan som syns på bilden. Han har sen tidigare en liknande regnjacka men nu när kylan kom var jag bara tvungen att köpa en vinterjacka också. Egentligen tycker jag att det är lite tråkigt att ge den nu för då blir det ju mindre paket på julafton, men det är ju nu det är kallt…


Charlie och lussebullarna

Charlie äter lussebulle Nu är julen här och det bakas en hel del här hemma. Ingen blir gladare än Charlie som är helt tokig i lussebullar, men som min syster sa igår: han älskar ju Saffran…

(Om du inte har följt Charlies äventyr kan jag berätta att Saffran är en papillontik, som har minst sagt stark effekt på Charlie).


Julen

Som vanligt är julafton en dag som båda hundarna ser fram emot extra mycket. Mingus är lite ivrig av sig och inledde med att sno en av klappar under granen. Han måste vara läskunnig, för han valde en av sina egna!

Charlie har fått (ännu en) stickad kofta av mig. Nu skall jag bara sticka en matchande mössa till mig själv. Av mattematte fick han ett par Muttlucks-skor, så nu skall det förhoppningsvis bli lite lättare att ta sig fram när det är för mycket salt på gatorna. Men av alla klappar var så klart allt godis mest uppskattat.

Charlie, Balrog och Saffran På juldagen träffade vi vovvarna från Arvslindans kennel, först Remus, Cleo och Mynta och sedan en längre promenad med Saffran och Balrog. Vi var lite oroliga att mötet med Saffran skulle påverka Charlie allt för starkt, men han verkar ha funnit sig i sitt öde att inte få bli allt för intim med henne, och tog mötet med sans. Saffran verkade dock väldigt glad att träffa Charlie och fjäskade ganska friskt till en början, men sedan tog Balrog över konversationen. Även de verkade ha en del att tala om.